Episoder ur mitt liv.


[ Gymnasietiden ]

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gymnasietiden

Året var 1988 och jag var 16 år.
Jag valt att söka till Samhäll, för det skulle va en bra och bred utbildning för fortsatta högskolestudier.
Min bästa kompis valde Ekonomiska av nån anledning, så vi gick inte ens på samma skola längre. Sen visade det sej att hon skulle flytta till Stockholm under ett par år. Strul hemma.
Jag tyckte det var enormt jobbigt, för jag hade ingen annan.

På gymnasiet hamnade jag i samma klass som min bästis från Lekis (V), så jag kände mej lite trygg i alla fall.
Jag hade börjat bli alltmer nedstämd och hade svårt att ta kontakt med de andra klasskompisarna.
Jag tydde mej mycket till V, men vi hade inte lika mycket gemensamt längre.
Jag kände mej väldigt ensam och hade svårt att ta till mej studierna.
Minns att jag på Naturvetenskapen helt nonchade läran om jordens uppkomst via BigBang, eftersom jag då var kristen och trodde på Adam & Eva.
På lektionen fyllde jag mina papper med mitt namn istället för att lyssna på läraren.
På provet skrev jag sen att det är Gud som skapat världen.
Jag fick en 2:a i det ämnet...
Så här efteråt kan jag le åt mitt tilltag. Det var ganska modigt faktiskt...

Men jag kände alltmer att jag hamnat fel.
Så jag började fundera på att hoppa av, kanske ta ett sabbatsår och hoppa på nåt annat.
Först var jag lite sugen på Estetisk, men det gav inte så mycket för framtiden.
Så jag bestämde mej för att hoppa på barnskötarutbildning.
De skrek ju efter barnskötare då, och jobb var sgs säkrat.

När jag väl sökt (efter 1 termin på Samhäll), så kom jag inte in på första antagningen. Istället fick jag börja i januari (de hade intagningar vår och höst).
Jag var då 1 år äldre än de flesta andra.
Under väntetiden hade jag praktiserat på dagis, och jobbat som städerska och restaurangbiträde.

På Vårdgymnasiet trivdes jag mycket bättre.
Jag vågade prata mer och fick ett par kompisar.
En av dom kom jag sen att våga träffa utanför skolan också, vilket annars inte hände.
Det gick mycket bättre på lektionerna och jag fick högre betyg än jag haft innan.
T.om ett par 5:or.

Att klassen enbart bestod av tjejer, förutom en stackars bortkommen, udda kille, märktes väl. Det uppstod grupperingar.
Det tuffa innegänget, med sina 2 frontfigurer, och så vi andra.
Men vi andra trivdes bra och brydde oss inte så mycket om de andra.
Sen fanns det några udda personligheter som höll sej lite på egen kant.

Dels den stackars killen, som var kanske 7 år äldre än oss andra.
Han var väldigt inåtvänd, promenerade alltid den 10 km långa vägen till och från skolan.
Tyvärr blev han ett mobbingoffer.
Vissa påstod att han aldrig tvättade sej och att han knarkade.
Naiv som jag var så trodde jag på ryktena.

Sen fanns det en väldigt blyg och tunn tjej.
Hennes ögon såg så enormt lessna ut, och jag tyckte synd om henne.
Hon blev lite utstött, men höll sej också själv på väldigt långt avstånd.
Jag kände väldigt mycket för henne, och förstod att något hänt henne.
En dag försökte jag ta kontakt med henne, men det var svårt.
Senare hoppade hon av och började nåt annat.
Jag har många ggr undrat hur det gick för henne.

Andra personer jag minns från klassen var t.ex tjejen som bara tog semester en dag och stack till USA. Hon förvarnade oss inte ens.
Men hon kom tillbaka senare.
Sen var det en tjej som kom in i klassen senare.
Hon var lite hemlighetsfull. Ett rykte sa att hon umgicks med en man som var mycket äldre än henne, och att hon kanske t.om blev misshandlad.
En lång och stor tjej i innegänget hade ett häftigt temperament.
Hon kunde få riktiga utbrott ibland. Tror det var så att hon drack lite mer än normalt.

Sen hade vi en helt underbar gympalärare.
Tror han hette Lennart. Han såg lite utländsk och pillemarisk ut.
Jag hade ett långt finskt efternamn på den tiden, och det tyckte han var så kul att uttala.
Han drog ut på namnet och sa att det låter som en sång.
På den tiden fnissade vi bara åt hans lustiga sätt, men nu tror jag att jag skulle gilla honom skarpt.

Vår engelska/svenska-lärare hade av nån anledning fattat tycke för mej.
När vi första gången diskuterade betyg sa hon att jag låg på en 5:a.
Jag fick en smärre chock när hon sa det. Jag hade aldrig legat över 3 annars.
Hon grundade bl.a det på en recension jag skrivit om en bok som jag inte ens orkat läsa.
Jag var dålig på ett läsa längre engelska texter. Så jag läste lite här och där i boken och skrev recensionen utifrån det. Tydligen gick det hem...
Jag hade lite talang för det skrivna ordet, både i svenska och engelska.
Men betyget hamnade till slut på en 4:a i alla fall, vilket kändes bättre för mitt samvete.

När det var dags för den största uppgiften på hela kursen, uppsats och föreläsning om ett sjukdomstillstånd, så såg jag framemot att skriva om nåt spännande.
Men mina lärare tyckte det skulle passa perfekt att skriva om diabetes.
Eftersom jag var less på min sjukdom tyckte jag inte alls om idén.
De övertalade mej, och jag visste ju en hel del om det, så jag hade ju lite försprång.
Så diabetes blev det.
Jag fick en 5:a på både uppsats och föreläsning.
Min föreläsning tog en hel lektion och blev populär.
Jag tog blodprov på frivilliga klasskompisar.
Fast jag hade ändå gärna valt ett mer spännande ämne.

En annan sak som var väldigt spännande på den tiden var att ta körkort.
De flesta var 17 och jag fyllde 18 första året.
Men det gick trögt med mitt körkort, trots att jag börjat året innan.
Det var ett par stycken som hann före mej, vilket grämde mej.
Jag skulle ju va först...
Varje gång nån klarade det skrev vi in det i en klassbok vi hade och så firade vi.
När jag väl fick mitt körkort så hade jag redan bil, så jag började köra bil till skolan.
Jag hade f.ö väldigt svårt för att komma i tid.
Varje morgon fick jag stressa och kom ofta nån minut över tiden.

Första tiden på skolan bodde jag med min bästis i en lånad lägenhet.
Jag minns faktiskt inte hur det kom sej att hon kom till stan då, men hennes pappas vän skulle bo utomlands i 3 månader, och vi fick låna deras lägenhet.
Vi hade skitkul där.
Det var riktigt spännande att flytta hemifrån.
Men vi var kanske inte så bra på det...
De hade stora gröna växter, som vi lyckades ta livet av.
Vi tog bussen ut till IKEA och kånkade hem ett par nya stora växter.
Fast det var inte samma sort, så det var säkert inte så poppis...
Det bästa var att jag bara hade 2 km att cykla till skolan.
Ändå hade jag svårt att komma i tid.

Den sommaren åkte jag med min bästis och hennes mamma + sambo till skåne.
Där träffade jag min första riktiga pojkvän.
Typiskt nog blev vi båda kära i honom, men han valde mej.
Han tog min oskuld på ett mycket fint sätt.
Fram till året innan fanns det inte i min värld att jag ens skulle vilja göra det.
För mej var sex bara nåt fult och fel pga övergreppet.

Den sommaren hade jag också sån tur att min bror skulle flytta till sin tjej.
Så jag fick låna hans lägenhet, och bodde där med bästisen.
Det var perfekt när min kille från Skåne och hans kompis skulle hälsa på.
Då trivdes jag.
Jag hade också börjat jobba extra på hemtjänst.
Först under sommaren, sen under helgerna.
Senare under hösten tyckte min pojkvän det var för svårt att ha förhållande på avstånd. Jag som redan planerat att flytta ner till honom och börja jobba, blev otroligt sårad.
Jag trodde vi hade det bra, men han var nog inte mogen att binda sej.

Nästa sommar åkte min bästis och jag ensamma till Västkusten.
Då hade jag fått mitt efterlängtade körkort.
Det var riktigt spännande, men ganska tufft att köra hela turen själv.
Vi åkte runt lite och stannade bl.a på Skara Sommarland.
Där träffade jag pojkvän nr.2.
Han var också från Skåne... hmm...
Under hösten åkte jag så ännu en gång flera turer till Skåne.
Oftast tog jag flyget, men en gång bilade jag ner.

Även det förhållandet tog slut när han ville vara mer fri.
Troligen träffade han andra, för jag hade märkt att han var väldigt flörtig på fester.
På den tiden var jag konstigt nog inte alls svartsjuk.
Men ännu en gång blev jag rejält lessen när det tog slut.

Det sista jag minns från gymnasietiden var vår finlandskryssning, som avslutade kursen.
Det var en riktigt händelsrik kryssning.
Det var första gången jag drack något alkoholhaltigt.
Fast det var ganska svaga drinkar, för jag kände inte speciellt mycket.
Och så blev vi 2 rivaliserande gäng.
Främst var det jag tills. med 3 andra tjejer, mot 3 i innegänget.
Det började med att en i innegänget (J) hade kollat in en kille.
Samma kille hade min kompis kollat in.
Hon följde med honom in på rummet (vad dom gjorde vet jag inte).
Då blev J sotis och gick till killen och sa att min kompis hade en könssjukdom.
Han berättade det för min kompis, som självklart blev skitförbannad.
Sen var vi på dansgolvet och innegänget dansade med ett gäng snygga killar.
En av dessa killar kom fram till mej och började dansa väldigt intimt.
Då blev tjejerna förstås väldigt sura, för att vi "tog" deras killar.
Det slutade med en riktig catfajt mellan J och min kompis på dansgolvet.
Ja, det var som sagt en riktigt spännande kryssning... ;)

När vi så hade avslutat kursen så hade arbetsmarknaden förändrats väldigt mycket.
Då vi började fanns det jobb till alla.
När vi slutade fanns det knappt jobb till nån.
De flesta som började jobba direkt efter fick jobb med handikappade (det ingick i vår utbildning). Men jag hade blivit avskräckt på min praktik, så jag ville inte jobba med det.
Istället försökte jag läsa upp ämnen som saknades på Komvux (vi hade t.ex inte matte på kursen).
Samtidigt som jag försökte komma på vad jag skulle bli.
Jag hade en massa olika planer, men fastnade aldrig för nån av dom.